//
arkiv

skeppargruppen

skeppargruppen has written 7 posts for SKEPPAREN

En Hund Begraven i Berzelii Park!

h

Har du någonsin vandrat genom Berzelii park och lagt märke till namnet av en närliggande gata: nybroplan? Har du då, i följd till denna upptäckt, undrat vart bron befinner sig?

Undra inte längre, jag, Alexander Eriksson, en glad promenerare och Stockholmsk-kuriosa samlare, har svaret. Parken du vandrar igenom är faktiskt slutprodukten av Stockholm kommuns framgångsrika lösning till ”träskrännilen”. 1600talet så var allt från blasieholmen till Stureplan ett stort äckligt träsk där man dumpade allt från sopor till lik. Stanken från denna plats sträckte sig hela strandvägen, stureplan, kungsträdgården och Skeppsholmen så pass att det generellt ansågs vara den smutsigaste delen i Stockholm. Under 1700talet byggde man en bro mellan Blasieholmen och Stureplan men det senare ansågs lämpligare att man täckte hela träsket (1780), men gatan behöll sitt namn ”nybrovik”. Tänka sig att Stockholms idag mer raffinerade, prestigefyllda, snobb områden ligger ovan på Stockholms rektala punkt; ett träsk av salig blandning av sopor och bajs? Det är en tankeställare, minst sagt.

Klok som en kråka

En kråka? Vad mer kan man säga än att det är en bevingad ohyra bland stockholms pristina gator? Dom vandaliserar soptunnor, sliter ut innehållet och sprider skräp fritt och glatt överallt utan att ens ta en minuts hänsyn till oss som uppskattar en sopfri promenix. Men har någon någonsin påstått fågeln vara korkad? Det går inte. Vid enkel granskning ser man en intelligent fågel som verkar kunna läsa av situationen lika väl som en själv.

Studier visar att fågeln behärskar förmågan att tänka flera steg än tre framåt. Kråkan lär sig att ta en walnöt, flyga en precis höjd och släppa den – inte för högt (då blir innehållet för smulig), och inte för lågt (då går inte skalet sönder), fågeln vill ha den al dente. Man har även observerat att kråkor har handplockat kvistar, böjer till dom och spetsar robusta blad igenom för att sedan trycka in dessa formidabla verktyg in genom hål i träd och på så vis skopa ut insekter. Fågeln är väldigt social även, den lär sig från andra kråkor och härmar beteenden, den behåller partners livet genom och ryktas att återvända till sina föräldrar om partnern dör. Klok som en kråka? Jajamen!

DEN ENES BRÖD, DEN ANDRES DÖD

Bofors och FOI talas bland många svenskar idag. Det råder ingen debatt om att svenskars syn på Sverige har förändrats skarpt under de senaste åren, allt efter 9/11, då välfärdsamhället har hamnat under ficklampans avslöjande ljus. Vad gömmer sig i Saudi-Arabien? Iraq? Israel? USA? EU? NATO? Iran? Vilka motiv driver det vi bara ser ytan av på TV nyheterna? Vilka vinstdrivande bjässar har nästlat sig där och varför känns Sverige så skyldig till mycket otalt?

En praktikantlärare berättade en gång att skälet varför ”sverige” tänder ljus i irakiers neuro-synapser är för att åtminstonde varje man och kvinna har eller känner någon som förlorat familjemedlem eller hela familjer till den dominerande monopol på landminor vårt lilla oskyldiga land planterat. Och vad inte mer? Våra patroner, våra avtryckare, våra gustav-adolfs har släckt många liv – allt inom ett litet kryphål där vi inte säljer vapen till krigsförande länder… men vi säljer delarna fint packeterat komplett med brukhandsvisning. Lite som Ikea. Vi bevarar andra små snuskiga trender, utöver Ingmar Kamprads skattefusk och olagligt fiske i Marocko. Vi har Lundin Oil. Carl Bildt. Andra världskriget. Birger Jarl. Sveriges historia har aldrig varit så oskyldig som staten och svensk kultur målat en bild av, och det är väl just det som har gjort Sverige så framgångsrikt… vårt arbete i att behålla ett neutralt sken. Men Sveriges välfärd understöds inte bara av dalarhästar.

Vår utrikesminister är en som har uttalat sig offentligt sitt ogillande av muslimer – och det säger något om vår utrikes politik, men vad säger det om vår inrikes politik? Inte har det diskuterats bland svenskar. Nej det är mer angeläget att kritisera eller läsa om kronan som självklart går emot demokrati och felaktigt representerar Sverige till resten av världen, men kanske skulle det vara mer angeläget att rannsaka Sveriges andra större exporter. Sverige har jag märkt att man gärna äter kakan och sen intalar sig själv att man samtidigt kan behålla kakan. Man kan gärna diskutera Kronans fortsatta existens för Kungen kan vi enkelt avsätta utan att det gör någon större skillnad på våra liv, men börjar vi knacka på vapenindustrin så inser alla att ett rent samvete kräver stora uppoffringar. Vår generations stora kamp är inte andra världskriget eller ekonomiska depressioner och egentligen inte heller vapenindustrin eller global uppvärmning… vår kamp är vårt brist på perspektiv som omfamnar världen – helt och hållet. Att käka lite ris bidrar till konsekvenser som har kedjeeffekter så stora att vi inte vill eller kan ens föreställa oss. Svensken är överlag lite lat. Ge svensken ett jobb och ”hen” kommer utföra det allt från mediokert till absolut perfektion. Men be en Svensk att tänka sig utanför välfärdsamhällets ramar och Svensken kommer rycka på axlarna, dricka sin öl som han arbetat för, få sitt platoniska ligg som han betalat för genom febrilt uppdatera sig med kläder i hänsyn till aktuellt mode, Iphone, Ipad, hårgelé, hälsokost, vita fotölj, vita soffa, vita vardagsrum, vita gardiner, vit golvlampa, vitt kök, sodastream, senaste ljudanläggningen, kanske trycker ”like” när någon skriver om hur dålig Kony är.

Bofors kanske talas om över en latte på nått trendigt café just idag men vad gör det för skillnad? Visst så leder diskussion eventuellt (med stark betoning på ”kanske”) till handling, en aktion, som med stora förutsättningar kan ge resultat – men det krävs också att diskussionen direkt berör oss och starkt nog för att få oss ingripa. Kanske allt detta kommer bubbla upp någon dag, likt ett ruttet lik i ett stilla lugn, och vi får allt för oss att enkelt städa undan efter oss. Jag hoppas att det blir så enkelt… men någonstans känns det som de kosmiska krafterna, om man kan kalla det så, spelar ett annat spel och hur verkligheten och aktion och reaktion beter sig är en helt annan historia. Jag hoppas att man kan gå vidare från processen av jämnviktens återställande, att sedan säga till sitt barn ”Du kommer leka med elden en dag. Sluta när det bränns.”

ATOMKLYVANDE SPÄNNINGAR I MELLANÖSTERN

””…in putting forward any proposal for the solution of the Palestine problem, one must bear in mind the aspirations of the Jews, the political difficulties and differences of opinion of the Arab leaders, the strategic interests of Great Britain, the financial commitment of the United States and the Soviet Union, the outcome of the war, and finally the authority and prestige of the United Nations.” –Folke Bernadotte – befriade 11000 judar från koncentrations läger; lönmördad av israelitiska agenter genom order från Israels framtida premiärminister.

Jag föreställer mig en lätt frisk vind genom dalen av Babylons trädgårdar. Lukten av svett och blod sveps iväg, frihet seglar förbi som en vårvind, en judisk slav blundar och andas djupt in medan, med hans bröder och systrar, lyssnar på Kung Cyrus frihets tal. Cyrus står där alla kan se honom, han håller i sin härskar spira, han bär sin spartanskt dekorerade krona, ser ut över Babylon han precis erövrat och folket han villigt befriat – vänner för livet tänkte han kanske. Han ber Judarna att om dom vill ska dom bege sig till Jerusalem, deras hem, med en förmögenhet för att återbygga sitt och bygga ett nytt tempel. Hans som befriade Judarna, erövrade en fjärdedel av den då kartlagda världen, grundare till det persiska riket (idag Iran), hur tänkte han att framtiden skulle formas av hans konsekvenser? Inte tänkte han att hans land en dag skulle hålla en sådan fientlighet mot Israel att dom allesammans skulle glömma dagen han befriade judarna.

Självklart denna introduktion är en spegling av Judarnas tolkning av Cyrus, och även Cyrus’ Cylinder (Persisk Propaganda från 500BC), och vem och vad Cyrus gjorde egentligen är omöjligt för mig att konstatera men faktumet kvarstår att detta har varit grunden till goda (i kontrast till idag) relationer mellan Iran och Israel. Man skulle nog kunna länka Islams kulturella invasion i Iran (1970- Iranska revolution) har bidragit till en stor förändring i detta, men när det handlar om vänner och fiender i mellanöstern så har religion sällan varit det verkliga skälet till osämja och krig- utan bara en plattform för allt mycket mer cyniska och kallsinta härskartekniker.

Sen Israel grundades, 1948, har relationerna mellan Iran och Israel varit fläckfria, om inte ett snudd fånigt goda, då Iran först hjälpte Judar fly under andra världskriget men även när judar blev diskriminerade och jagade i flesta arab länder efter att Israel grundades och palestina blev en kritiskt fråga inte bara för folket men även för grannländerna. Dom hade extremt god byteshandel och Iran bidrog olja till Israel under kris, och dessutom var Iran en av de första arabländer som erkände Israel som Nation. Så vad sprack? Vad gjorde Israel och Iran nu två nyckelmedlemmar till en konflikt mellan dom som världen över är livsrädda ska brytas ut? Vad roten till detta? Visst är det olja men det är inte så enkelt. Först måste vi utforska Irans moderna historia. Sedan början av 1900talet hade England fotfäste i Iran och deras oljeresurser, även politisk påverkan. Med dåvarande kejsarens, och även politiker (som Mosaddegh), reformer för modernisering via västerländska grunder, blev Iran alltmer självständigt. Efter att England hade hjälpt installera ett parlament i Iran, började parlamentet arbeta för att avgränsa kejsarens makt ännu mer.

1951 Mosaddehg blev vald genom en demokratisk röstning, med extremt majoritet, till premiärminister. Det tog inte lång tid innan Mosaddegh började installera sociala program som tillät arbetslösa, skadade, etc att få ekonomisk kompensation. Han gick vidare till att genomföra nationaliseringen av Irans olja. Detta knöt säcken för försämrade relationer mellan England och Iran. England vände sig till USA för hjälp men fick inget större engagemang. England införde bojkott mot Iran då ingen fick köpa olja av dom, vilket ledde till ekonomisk instabilitet inom landet.

Det tog bara två år, med England som fiende och en bojkott mot deras mest värdefulla export, för England att få hjälp från USA. I med att Iran var nu i ett kritiskt läge utan allierade förutom Israel fanns det en risk att Iran nu vänder sig till sin gamla fiende Sovjet Unionen – detta framförde Winston Churchill flitigt till USAs president och med omedelbar verkan planerades en kupp att avsätta Mosaddegh. Med hjälp av CIA, M16 och Shah’n som England installerat sen tidigare vände man folket mot Mosaddegh och återgav fullmakt till Shah. Mosaddegh dog veckor senare i fångenskap. USAs inblandning i de politiska svängarna i Iran ledde till att folket utvecklade en stark misstro till Shah, och 1979 kom locket av. En kulturell revolution, som flesta av oss känner till, bröt ut under Khomeinis ledarskap. Trots Shah’s godtyckliga lagarbeten, som kvinnorösträtt, bidrog sådana ”västländska” aktioner till att folket fick en delad uppfattning att han endast var en förmedlade för USA och Englands intressen. Islam blev plattformen för revolutionen men skälet är självklar: Iran ville fortfarande inte dela 50% av oljan med England.

Så detta leder oss ungefärligt till nutid. Iran har sen revolutionen varit en teokrati, först led av Khomeini sedan av Khamenei. Vid Teokratins installation uttalades hot mot Israel, rätt spontant, att landet borde sopas undan från jordens skorpa. Man fortsatte dock att vidbehålla vapenhandel mellan de två länderna när Iran var i krig med Iraq, Israel hade då hoppats att detta skulle bli medlet till fortsatt partnerskap med Iran, men efter 1982 avslutades byteshandeln och Iran gick vidare till att finansiera olika terrorist grupper i Israel.

För att förstå varför Iran har tagit en så stark ställning mot Israel måste man nästan skalpera de många ledare i Iran och rota runt i skallen på dom i hopp om att få ett klart svar. Visserligen är stora delar av Arabländerna, i samband med Palestina men även religiösa skäl, fiender till Israel och kanske är det så att Iran har helt enkelt tagit Arabvärldens ställning. Iran är inte en smula av den urgamla civilisationen den en gång var, bara för några decennier sen, utan en teokrati som vill ha Mellanöstern för sig själv. Iran har helt enkelt storskaliga ambitioner, verkar det som, att Iran ska vara den som enar Islam och arabvärlden under sina vingar. Då skulle västvärlden ha något att vara orolig för?

I frågan om Israel och Iran konflikten, är det inte svårt att förstå varför Israel är så desperata till agerande mot Irans utveckling av kärnkraft. Att först uttala sig ”Israel skall förintas” och sedan utveckla kärnkraft är helt enkelt som om jag skulle hota ditt liv och sedan får du vetskapen att jag är på väg till en vapenaffär. Problemet är väl att det finns ingen intresse till dialog, och detta har både Iran och Israel en lång historia av bakom sig, då assassination och hot ofta kommer före diplomatiska processer.

 

Av Alexander Eriksson

en.wikipedia.org/wiki/Iranian_Constitutional_Revolution
http://en.wikipedia.org/wiki/Operation_Ajax
http://en.wikipedia.org/wiki/Anglo_Iranian_Oil_Company
http://en.wikipedia.org/wiki/Background_and_causes_of_the_Iranian_Revolution
http://en.wikipedia.org/wiki/White_Revolution
http://en.wikipedia.org/wiki/Ruhollah_Khomeini
http://en.wikipedia.org/wiki/Islamic_Revolution
http://en.wikipedia.org/wiki/Folke_Bernadotte
http://iranprimer.usip.org/resource/iran-and-israel

ISRAEL OCH MELLANÖSTERN

Israel och Mellanöstern.

Som en klar förvarning är jag definitivt extremt partisk i det här fallet. Jag försöker alltid hålla ögonen öppna och mina sinnen redo för att motbevisas. Det är sanningen jag söker och respekterar, även om jag inte gillar den, även om den går emot vad jag har trott eller påstått. Även om det kan framstå som det så är inte allting fullständigt svartvitt på något sätt. Det är en komplicerad situation det handlar om och även om jag håller en hel del kritik emot Israel… så ursäktar inte ena partens felsteg att andra parten också gör fel, även om det kan vara fullt förståeligt att den svagare parten är begränsade i vad de möjligen KAN göra. Man kan förstå varför saker ser ut som de gör men ändå se fel med vad någon gör.

Vi har alla många åsikter om saker och ting, vi baserar dem på informationen vi utvinner från våran vardag. Oavsett vad den består av. Troligen har de flesta en förenklad åsikt över konflikten i mellanöstern som rådigt i åtskilliga år. Krig är dåligt, religion är ondska och onödigt, det är den ena parten eller den andra partens fullständiga fel. Media snappar upp delar av konflikten, vinklar gärna och använder diverse händelser för att livnära sina egna agendor. Såklart, det är primärt partier som har denna mentalitet men svensk media är allt annat utom oskyldiga, hur de snappar upp varje terrordåd och gladeligen målar upp en bild som saknar verklighetsförankring. De lever mer än gärna på rädslan för någonting som folket förstår så lite utav. Men ännu mer groteskt är hur Sverige Demokraterna sitter och vrider, vänder och vinklar på vartenda lilla sandkorn de finner, om man följer deras resonemang är allting bevis för att de har rätt. Även när de har fel. Jag tänkte inte gå in på detalj om hur väldigt fel SD har om Islam, men det är svårt att inte nämna någonting som ligger oss närmre när det jag talar om används som bränsle för att fördumma, förenkla och rakt av lura svenska folket.

Det ser likadant ut på andra sidan spektrumet. Mer extrema alternativ slänger ur sig absurda konspirationsteorier och groteska anklagelser som saknar verklighetsförankring. Vissa så kallade lärda både inom väst och mellanöstern har snöat in sig på ett förkastligt hat. Att judar skulle styra bankväsendet och agera som någon sorts enhetligt centralstyrd ondskefull makt ute efter att ta över världen. Dessa är däremot mer väl besvarade än vad gäller den motsvarande konspirationen att muslimer försöker islamisera hela västvärlden, förtrycker kvinnor hämningslöst och vill komplett utrota allt som inte är Islam om så genom självmordsbombning.

Verkligheten är markant annorlunda från båda dessa snedvridningar. Judar har historiskt sett varit otroligt förföljda, vilken grupp som helst skulle hålla ihop under deras förutsättningar så gott de kan och ändå är de extremt splittrade. Inte för att det hindrar vrickade fördomar från att gro. Vad gäller Islam så ser jag det som oerhört overkligt att stereotypen skulle ha någon ordentlig basis. En kultur och religion som varit så oerhört dominerande som skulle vara så totalt böjt till att förinta allt annat skulle antingen ha gjort det redan eller krossats av andra som svar på deras påstådda aggressivitet. Den intolerans man placerar på hela Islam är absurd och är ironiskt nog bara intolerans i sig självt. Vad gäller självmordsbombning är det långt ifrån lika förekommande som man hemskt gärna vill påstå och är någonting som förekommer endast bland de yttersta extremerna, vilket på senare tid tyvärr har blivit allt mer förekommande. Ju mer befolkningen trycks ned, desto desperatare blir de vilket resulterar i fler rekryter för de extremistorganisationer massmedia gärna målar upp som majoriteter.

Den mängd motstånd mot självmordsbombning inom den muslimska världen är enormt, även om en del försöker argumentera för detta som regelrätt även enligt Islam så är det en överväldigande majoritet av lärda som ser detta som någonting fullständigt emot allt vad Islam innebär. Då självmord svartmålas till en extrem grad inom Koranen, för att inte tala om när man attackerar oskyldiga civila, något som inte tillåts ens inom konceptet av jihad. Man kan alltså fråga sig vad för egentliga belägg det finns för den moderna bilden av terrorism, hur mycket ligger egentligen grundat i religionen och hur mycket är desperat motstånd emot kulturellt och imperialistiskt inflytande? Trots allt, hur mycket känner de att det är deras egna land? Deras val blir inte respekterade av USA eller Israel, där båda bestämt vägrar acceptera HAMAS som folkrepresentanter.

Den tidigare presidenten G.W Bush kallade invasionerna av Afghanistan och Irak för korståg eller hur USA tagit tillbaka sitt stöd från UNESCO, en organisation som arbetar med humanitära frågor över hela världen, är i direkt kontakt med utsatta grupper och rakt av hjälper dem överleva. Enbart för en från 1990 där det blev bestämt att vilket FN organ som helst, som erkänner Palestina som en självständig nation, kan inte USA samarbeta med dem. 107 nationer röstade för detta inuti UNESCO och enbart 14 röstade emot. USA står för 22% av UNESCOs totala budget, de grava konsekvenserna detta kommer ha påverkar hela världen negativt, även USA. Där UNESCO hade program för att utbilda afghansk och irakisk polis, där båda lider av bristande läs- och skrivkunnighet. Israels ilska över denna händelse var enorm och hotet om att dra tillbaka samarbete med UNESCO uttalades skarpt. Inte nog med det så påstod Israels utrikes minister att detta endast försvårar möjligheterna till en varande fred.
För att sedan gå in djupare på problematiken bakom en stark anti-Islam och anti-arab mentalitet som åtnjuter stark uppbackning ifrån både israeliska regeringen och andra organisationer. Vad för sorts fred kan man förvänta sig? Låt mig ta en lång rad exempel som dokumenterats av flertalet nyhetsorganisationer genom åren där i princip alla dessa händelser än idag är aktuella och pågår.

När man får höra att semiter är antisemiter för att de kritiserar en nations agerande… när ett aktivist-fartyg bordas på internationellt vatten för att de hade köksredskap och vad som såg ut att vara slagträn… när det finns webbsidor och organisationer som är blankt dedikerade till att översätta påståenden, videoklipp m.m. ur kontext och i det smutsigaste ljus de kan finna… när tiotusentals förflyttas av etniska och religiösa skäl… när minoriteter av extrema åsikter antas representera alla även om de inte ens är i regionen… när demokratiska val fördöms för att vinnaren inte har stödet av västvärlden… när Sverige tar del av ockupationer och samarbetar med imperialistiska mål… när israeliska soldater modifierar sin ammunition som är menad till att stoppa men inte döda, för att göra dem dödliga… när diktaturer i området, stödda av västvärlden, faller ihop och man ser den skamliga hycklerin skina starkt när väst sedan klagar markant på liknande diktaturer när de inte samarbetar med väst. Vad för sorts fred kan man verkligen hoppas på? Man tappar förtroendet för det samhälle vi lever i, det hjälper inte sedan att HAMAS arbetat aktivt vid åtminstone ett tillfälle under juni 2008 som sträckte sig över ett antal månader att hindra även andra grupperingar från att anfalla Israel. De behandlas ändå som om allt de eftersöker är en önskan att ”kasta Israel i havet”. Försöket att hindra andra grupperingar från aggressiva handlingar avslutades logiskt nog efter att Israel återgick till militära handlingar med skälet att HAMAS hade planerat en kidnappning som skulle genomföras med hjälp utav en tunnel.

Med regeringsstyrda program som har utgångspunkten att försöka hindra judiska flickor från att involvera sig med kriminella och/eller minoriteter, d.v.s araber. För det mesta har judiska organisationer av religiös natur inga problem med giftermål utanför den judiska tron, men när man kommer närmre Israel går toleransen ned något så extremt. Beräkningarna för hur mycket pengar som går till dessa program varierar men sträcker sig över tiotusentals dollar. Anledningen som man får är en bisarr skildring av att unga arabiska män jagar till sig judiska flickor, tar med dem hem till sin by och sedan stänger in dem. Att detta kan ha någon grund i verkligheten tvivlar jag inte på men att indoktrinera så många judiska flickor som möjligt att undvika arabiska pojkvänner blankt på grund utav religiösa och etniska skäl är fullständigt absurt.

Det finns en överhängande risk att all kritik man framför bortförklaras som antisemitism eller att man dumförklaras utan egentliga motargument. Det är inte ovanligt att man drar upp sinnessjuka konspirationsteorier i ett försök att förstöra legitimiteten bakom kritiken. Att ställa genuina, verkliga problem på samma nivå som absurda anklagelser att judarna försöker ta över världen är en väl prövad och sorglig teknik. Ofta använd, både på grund av okunskap och helt enkelt en egoistisk vilja att inte ta itu med verkligheten, då det inte skulle gynna en själv eller ens egna agenda. Såklart, även judar själva har bemöts med exakt samma metod i flera fall. I ärlighetens namn måste man nämna att viss kritik även från insidan av regeringen har tillåtits utan märkbara konsekvenser, men det har ändå förekommit att rabbiner kallats antisemiter för att de kritiserat Israel. Vad för chans har då jag att inte avfärdas med sådan arrogans? Det spelar ingen som helst roll för sionister att jag har judiska vänner och att jag har inga som helst problem med Judaism. Problemet är att jag inte accepterar en rasistisk och imperialistisk manifestation av groteskt omänskliga proportioner.

Det har även framkommit att Israel använder sig utav anställda ”Internetkrigare”, människor vars uppgift är att surfa runt populära diskussionsforum och andra sidor i syftet av att vinkla kritik bort från Israel och försöka rättfärdiga Israels handlingar oavsett vad de är. Att desorientera andra, desinformera och propagera så flitigt som möjligt med argumentet att konflikten med Palestina också innefattar internet. En intressant handbok på 116 sidor för hur de skall gå till väga läckte ut år 2009. Den innehåller en detaljerad beskrivning på hur man ska agera inom diskussioner, vad för argument som fungerar och vad som inte fungerar samt en smärre begränsad retorik om varför med ett slutgiltigt ändamål att vända opinionen till Israels fördel. Den mängd pengar som går till detta ändamål räknas vara omkring 150 000$. Detta fenomen förekommer också i t.ex. Iran och Kina.

Vidare vill jag nämna åtminstone en viss källa till mycket av den propaganda, för jag klarar inte av att kalla det annat än så. Memri-TV. En nyhetsorganisation som påstår sig vilja bygga en bro mellan språkbarriären som finns mellan väst och mellanöstern. Grundad av före detta överste inom Israels militära underrättelsetjänst, Yigal Carmon, tillsammans med Meyrav Wurmser, en israel-född amerikansk statsvetare. Memri-TV är Israels motsvarighet till Fox News.
MEMRI-TV tar bottenskrapet och låtsas som om det är representativt för 1.6 miljarder människor. De citerar extremer bland extremer och påstår att detta är mentaliteten av den muslimska världen. De har fått mängder av kritik som bland annat involverar anklagelser att de tar saker ur kontext, översätter felaktigt och på ett snedvridet vis där de placerar emfas för att vinkla innebörden. De tar verkligen det värsta från vissa arabiska mediaorgan och samtidigt ignorerar de mer toleranta inslag som är majoriteten. Det handlar inte om att få fram sanningen och att visa människor verkligheten. Det handlar inte om att utbilda och lära. Det handlar om att trycka fram en besynnerlig agenda som placerar Israel ovanför allt och alla, drar fram det negativa med oppositionen och avfärdar kritik utan minsta lilla samvetskval. För att citera Juan Cole, professor av Modern historia av Mellanöstern på University of Michigan, så påstår Juan att MEMRI har en tendens att ”klyftigt handplocka den enorma Arabiska pressen, som tjänstgör 300 miljoner människor, efter de mest extrema och tvivelaktiga artiklarna och ledare… vid fler än ett tillfälle har jag sett, till exempel, en intolerant arabisk artikel översatt av MEMRI och sedan när jag går till källan på webben, fann att den var på samma debattartikel-sida som andra mer måttliga artiklar som argumenterar för tolerans. Dessa var inte översatta.”

Men denna bisarra manifestation finns även närmre oss i formen av ett annat företag…
G4S, multinationellt brittiskt företag som haft hand om säkerheten i riksdagshuset sedan ett tag tillbaka och nu söker sig till att ta över kontrollverksamheten för Västtrafik i Västra Götaland. Detta företag har annars sina besudlade händer i mellanöstern där de förser Israel med personal, säkerhetsutrustning och sköter även de etniskt baserade ”checkpoint”sen som apartheidstaten upprätthåller. Ett sådant rakt av stödjande av en omänsklig och fascistisk sionistagenda har uppenbarligen bara gynnat dessa kapitalister. Nettovinsten för företaget, 2010, var hela 2.16 miljarder kronor.

För de som tvivlar på att religiösa kan leva i samverkan vill jag hänvisa gladeligen till Al-Andalus. En nation som fanns tidigare baserad i delar av Spanien och Frankrike där judar, kristna, muslimer m.m. levde i fred. Styrda av toleranta muslimer, deras läs- och skrivkunnighet var högre än många delar av västvärlden vid den tiden och det var till och med där som åtskilliga respekterar filosofer levde och etablerade sina tankesätt. Även flertalet judiska sådana, något som berikat judiska kulturen och filosofin extremt.

Den intolerans man använder till att bemöta muslimer ger näring till fundamentalister, de får fler rekryter och deras handlingar rättfärdigas som självförsvar av deras folk och deras tro. Därefter får högervriden imperialistiskt-vinklad massmedia de ”stories” de helst vill fokusera på, belägg för de stereotyper som de gärna vill måla upp. Det blir bara en spiral av missförstånd, hat och förtryck, där de enda som tjänar något är absoluta toppen, politiska, sociala och militära eliten. Jag tvivlar ärligt talat på om Israel vill ha en riktig fred, mer än för att använda det som PR.

ANTI LGBT I RYSSLAND

Smiley face

På senare tid har man sett mer uppmärksamhet riktas mot östra europa. Mestadels Ryssland. En rad lagar och en intolerant inställning som genomsyrar området har fått stora delar av västvärlden att tappa andan helt förskräckt. Klagomålen och kritiken har flödat fritt, samtidigt har man agerat som om anti-HBTQ-andan är någonting nytt eller unikt för Ryssland.

Sanningen är väl snarare den att det är mer förståeligt med denna intolerans i Ryssland än den som finns i övriga europa, bland annat Sverige. Med detta menar jag bara att det finns kulturella och historiska belägg för denna ödesdigra inställning. Det största partiet, Enade Ryssland, har som främsta frontfigur Vladimir Putin, en karikatyrisk macho alfahane som agerar med sådan maskulin auktoritet att det sorgligt nog går ut över vagt anknutna saker. Som sexualitet. Att vissa känner sin maskulinitet hotad av annorlunda sexualiteter är om inget annat en populär teori, vilket gör det ommän förkastligt, fullt förståeligt att man vill ta ett tydligt avstånd ifrån allt som skulle besudla denna gallanta image. Den image partiet klänger sig fast vid och har svävat på en längre tid. Samtidigt kan man fråga sig om det inte snarare är förvånande att dessa lagar kommit så sent. Fel är naturligtvis fel, ommän subjektivt. Ryssland har ju ändå ett intimt samarbete med EU och förväntas självfallet upprätthålla mänskliga rättigheter. Vilket bland annat innebär en förväntning om att diskriminering inte ska bli regelrätt.  

Både Ryazan och Arkhangelsk regionerna har antagit en lag som ska förhindra ”homosexuell propaganda bland[Riktad mot] minderåriga.” En månad efter att Arkhangelsk antog denna lag, September 2011, så antogs en liknande lag till S:t Petersburg. En lag som bannlyste ”propaganda för homosexualitet, bisexualism, transvestitism och pedofili.” Denna lag bemöttes av en del kritik som bland annat ifrågasatte definitionen på ”propaganda”, då någonting så vagt kunde med väldigt liten ansträngning missbrukas för att tysta ner vem som än hade någonting positivt att säga om HBTQ överhuvudtaget, oavsett sammanhang. Någonting väldigt suspekt med lagens uppbyggnad är hur pedofili, någonting olagligt i sig, placeras på samma nivå, helt enkelt likgiltigt med HBTQ, när det inte ens är olagligt i sig. Till slut skrev borgmästaren av S:t Petersburg, efter en smärre uppskjutning av diskussioner, på lagen och den antogs i full effekt den 24de mars.

Vad som är aningen mer oroande är funderingarna över att sätta in denna lag i Moskva, eller ännu värre, på en nationell nivå för att ”skydda barn ifrån dess[propagandans] destruktiva inflytande”, ett uttalande gjort av Valentina Matviyenko. Som vid skrivande stund är Rysslands högst rankad kvinnliga politiker. Den första kvinnliga guvernören i S:t Petersburg och en tätt allierad till Vladimir Putin. En kvinna som gjort massor för staden, bland annat inom industri och turism, men med några smärre fläckar på sin politiska karriär. Bland annat det uttalandet skulle jag personligen vilja påstå. Men hennes uttalande är inte ur positionen som guvernör, men en högre position i det ryska parlamentet, tredje högsta [ELECTED OFFICE], ordförande för det Federala Rådet. Det är ett djupt rotad problem som tyvärr existerar inom alla samhällsskikt.

Manliga homosexuella handlingar avkriminaliserades 1993 i Ryssland. Däremot finns det inga nationella lagar som skyddar emot diskriminering baserat på sexuell läggning eller ens könsidentitet. Även om man anser att specifikt uppmärksammande av någons sexuella läggning är i sig en form av diskriminering, någonting tekniskt sett sant, så kan man inte blunda för den praktiska verkligheten där minoriteter är utsatta. Men det vore en bruten logik med tanke på hur dessa minoriteter än en gång marginaliseras. Inte ens bara genom en intolerant kultur, men rakt av genom lagar.

Det är enligt min mening en process. Deras folk har levt och vuxit till sig i en säregen kultur, dess historia en helt annan situation än våran. Självklart är jag av åsikten att alla ska respekteras oavsett livsstil, trosuppfattning, etnicitet och dylika ting. Att de ska tillåtas att leva och existera som de själva behagar, sålänge det inte påverkar samhället eller andra människor oacceptabelt negativt. Vi vill såklart att de ska ta ordentliga steg emot vad vi upplever är rätt och fint, men hur seriöst kan man ta våra tillrättavisningar när flera av Rysslands största kritiker ligger längre bak än vad Ryssland gör i ett antal avseenden? Visserligen är det skrämmande att uträtt tvinga hela minoriteter till fullständig tystnad, men dessa förtryckande fördomar har sina klor djupt rotade annanvart också.

Där har vi USA i ett nötskal. Låt mig förklara och låt oss ta en titt på andra aspekter inom Ryssland. Sen 2008 i Ryssland får ”män som har sex med män” donera blod. Homosexuella män får öppet tjänstgöra i armén Sen 2003, dock får de rådet att dölja det, på grund utav faran med sociala och kulturella konsekvenser – detta är svårbehandlat. Det finns ingen tankepolis i Ryssland även om västmedia gärna vill måla upp landet som en enda Storebror härva. Homosexuella får adoptera i Ryssland. Men hur ser dessa exempel ut i USA? Eller för den delen varesig homosexuella män skulle få donera blod? Är det bättre tror du i ett land som ligger närmre oss? Till exempel England? Inom England, Kanada, USA och Frankrike får inte en man som haft sex med en annan man någonsin donera blod, för resten av hela deras liv. Till och med Sverige har en diskriminerande inställning där vi tvingar män som legat med andra män att vänta minst ett år innan de är tillåtna att donera blod. Detta är baserat på föråldrad stigma. Det handlar inte om vetenskap som backar upp denna diskriminering heller, det är blankt gammal homofobi som ligger kvar och förmultnar i våra lagböcker. Det argument som funnits är att det kan ta några veckor innan HIV är märkbart etablerat, men hur detta skulle vara ett problem specifikt för homosexuella är ingenting förutom uträtt diskriminering. Varför ska heterosexuella få donera blod utan att deras sexliv hämmas, när de likväl kan drabbas av könssjukdomar?

Det är absolut en tragedi det som pågår i östra Europa och det är definitivt någonting vi bör agera emot. Det är srogligt nog ingenting nytt, det har klara rötter och jag kan till en viss del förstå varför denna brutala och hänsynslösa mentalitet existerar. Jag hoppas att den bryts ned med tid, men jag är inte naiv. Det kommer inte hända över en natt och det är tydligt att vi har själva problem i vårat eget hemland. Speciellt när vissa partier verkar önska sig tillbaka till 50-talet.

Allt detta skulle rent optimalt inte vara såhär. Varesig det är i Ryssland,  Sverige eller USA. Vi får inte glömma hur långt vi själva har att gå. Jag är en man som förespråkar solidaritet för alla.

DATALAGRINGSDIREKTIVET

Den 21:a mars 2012 röstas det i riksdagen!
Smiley face

Den 21 mars i år så kan mycket saker komma att förändras, lagen som är påväg att sättas i kraft åberopar ytterligare övervakning av privatpersoner.

Den 21:a mars 2012 röstas det i riksdagen om elektronisk lagring av samtliga svenskars ”nätliv”. Med andra ord – lagring av vilka du har skickat sms, ringt och mejlat till samt var du då befann dig. Dagislärare, kriminell,  socialarbetare, VD på ett företag eller arbetslös – det spelar ingen roll, du kommer alltid lämna digitala spår efter dig. För du gillar väl att ha en mobiltelefon? Surfa på nätet?

Den första maj ska lagen träda i kraft och det ger operatörerna en månad att implementera en övervaknings- och lagringsfunktion med ännu okända parametrar. Dock skall tilläggas att Miljöpartiet och Vänsterpartiet, genom en minoritetsbordläggning, sköt upp beslutet ett år.

DLDs bakgrund uppstod i samband med terrordåden i Madrid 2004 och London 2005 och drivande kraft var Tomas Bodström i den socialdemokratiska partigruppen – de var då de enda svenska parlamentarikerna för ett antagande.

Påtryckningarna visar att våra vänner i väst, läckt av Wikileaks – Citat Rick Falkvinge, grundare  av  svenska Piratpartiet:

”Every law proposal, every ordinance, and every governmental report hostile to the net, youth, and civil liberties here in Sweden in recent years have been commissioned by the US government and industry interests.”

”Sverige får böta mångmiljonbelopp”…

…Omkring 160 miljoner kronor per år får Sverige betala i skadestånd för att inte implementera direktivet.

Enligt IT&Telekomföretagen kommer det kosta oss skattebetalare 760 miljoner samt en årlig kostnad på 133 miljoner kronor att implementera direktivet.

”Nej till datalagringen”…

…I Tyskland, Rumänien, Cypern, Ungern och Tjeckien har varje lands högsta domstol underkäntatt datalagringsdirektivet inte är förenligt med grundläggande medborgerliga fri- och rättigheter.

I Sverige säger samtliga politiska ungdomsförbund nej och på en annan debattartikel uppmanar Gustav Nipe, ordförande Ung pirat och Linda Nordlund, vice ordförande Liberala ungdomsförbundet att ”Det är dags för civil (data)olydnad, regeringen!”

”Stasi 2012!”…

Övervakningen Att ge staten dessa verktyg som övervakar och kontrollerar oss, hur vet vi att det inte missbrukas?

Citat av Henrik Alexanderson som arbetar för Piratpartiet i Europaparlamentet i Bryssel:

”Istället för att bygga värn för demokratin och friheten – så ägnar vi oss i dag åt att bygga upp en övervakning som lätt kan komma att bli ett mycket påtagligt hot mot just demokratin och friheten. Det är så bakvänt, dumt och farligt att man blir alldeles matt när man tänker på det. ”

”Datalagringsdirektivet – kamp mot brottslighet”…

…82,000 gånger om året, 265 gånger om dagen och 11 gånger i timmen registrerades varje medborgares beteenden. (Danmark)

98% av alla medborgare som ”övervakats” har aldrig blivit misstänkta för brott. (Tyskland)

0,002% fler brott löser man med hjälp av direktivet (Tyskland)

I en opinionsundersökning där 1000 tyskar genomfört sa 50% att de avstår från att kontakta äktenskapsrådgivning, psykolog eller drogaväjningsklinik för att söka hjälp med hjälp av telefon eller email. 1 av 13 sa att de redan avstår från att använda telefon, mobil eller email pga DLD.

Känslan inom mig går inte att beskriva. Jag funderar fortfarande hur detta gick till. Vart var debatten? Imorgon kommer ett revolutionerande beslut fattas i vår riksdag på beställning av EU. I samverkan av nöjesindustrin? Det vet jag inte men jag jag är säker på min sak: Internet ska aldrig kontrolleras, inte på detta sätt – jag vill inte, jag vägrar.

Jag har inte sett ett enda bra argument hur DLD kommer gynna oss, vi medborgare och användare på internet. Att direktivet stressas igenom utan riktig utvärdering  känns skumt. Internet är vårat bästa verktyg mot bla korruption och vi som älskar internet för alla dess möjligheter känner oss kränkta.

Sprida information, kunskap, kultur och att integrera med människor – det är något jag vill och känner mig förpliktigad att ifrågasätta varför ni vill stanna evolutionen av internet.

21:a mars 2012 är dagen då svenska politiker väljer antigen:

1.   Frihet och Respekt

  1. Övervakning och Kontroll

Avslutningsvis vill jag dela med mig av en fantastisk artikel av Piotr Czerski: ”Vi, nätbarnen

Utdrag ur artikeln översatt till svenska:

Vad vi värderar högst är frihet: yttrandefrihet, tillgång till information och kultur. Vi känner att det är tack vare friheten som webben är vad det är, och att det är vår skyldighet att beskydda den. Vi har ett ansvar för det för kommande generationer, precis som vi har en skyldighet att vårda miljön.

/Niclas Eidenert