//
arkiv

Utrikes

This category contains 2 posts

ATOMKLYVANDE SPÄNNINGAR I MELLANÖSTERN

””…in putting forward any proposal for the solution of the Palestine problem, one must bear in mind the aspirations of the Jews, the political difficulties and differences of opinion of the Arab leaders, the strategic interests of Great Britain, the financial commitment of the United States and the Soviet Union, the outcome of the war, and finally the authority and prestige of the United Nations.” –Folke Bernadotte – befriade 11000 judar från koncentrations läger; lönmördad av israelitiska agenter genom order från Israels framtida premiärminister.

Jag föreställer mig en lätt frisk vind genom dalen av Babylons trädgårdar. Lukten av svett och blod sveps iväg, frihet seglar förbi som en vårvind, en judisk slav blundar och andas djupt in medan, med hans bröder och systrar, lyssnar på Kung Cyrus frihets tal. Cyrus står där alla kan se honom, han håller i sin härskar spira, han bär sin spartanskt dekorerade krona, ser ut över Babylon han precis erövrat och folket han villigt befriat – vänner för livet tänkte han kanske. Han ber Judarna att om dom vill ska dom bege sig till Jerusalem, deras hem, med en förmögenhet för att återbygga sitt och bygga ett nytt tempel. Hans som befriade Judarna, erövrade en fjärdedel av den då kartlagda världen, grundare till det persiska riket (idag Iran), hur tänkte han att framtiden skulle formas av hans konsekvenser? Inte tänkte han att hans land en dag skulle hålla en sådan fientlighet mot Israel att dom allesammans skulle glömma dagen han befriade judarna.

Självklart denna introduktion är en spegling av Judarnas tolkning av Cyrus, och även Cyrus’ Cylinder (Persisk Propaganda från 500BC), och vem och vad Cyrus gjorde egentligen är omöjligt för mig att konstatera men faktumet kvarstår att detta har varit grunden till goda (i kontrast till idag) relationer mellan Iran och Israel. Man skulle nog kunna länka Islams kulturella invasion i Iran (1970- Iranska revolution) har bidragit till en stor förändring i detta, men när det handlar om vänner och fiender i mellanöstern så har religion sällan varit det verkliga skälet till osämja och krig- utan bara en plattform för allt mycket mer cyniska och kallsinta härskartekniker.

Sen Israel grundades, 1948, har relationerna mellan Iran och Israel varit fläckfria, om inte ett snudd fånigt goda, då Iran först hjälpte Judar fly under andra världskriget men även när judar blev diskriminerade och jagade i flesta arab länder efter att Israel grundades och palestina blev en kritiskt fråga inte bara för folket men även för grannländerna. Dom hade extremt god byteshandel och Iran bidrog olja till Israel under kris, och dessutom var Iran en av de första arabländer som erkände Israel som Nation. Så vad sprack? Vad gjorde Israel och Iran nu två nyckelmedlemmar till en konflikt mellan dom som världen över är livsrädda ska brytas ut? Vad roten till detta? Visst är det olja men det är inte så enkelt. Först måste vi utforska Irans moderna historia. Sedan början av 1900talet hade England fotfäste i Iran och deras oljeresurser, även politisk påverkan. Med dåvarande kejsarens, och även politiker (som Mosaddegh), reformer för modernisering via västerländska grunder, blev Iran alltmer självständigt. Efter att England hade hjälpt installera ett parlament i Iran, började parlamentet arbeta för att avgränsa kejsarens makt ännu mer.

1951 Mosaddehg blev vald genom en demokratisk röstning, med extremt majoritet, till premiärminister. Det tog inte lång tid innan Mosaddegh började installera sociala program som tillät arbetslösa, skadade, etc att få ekonomisk kompensation. Han gick vidare till att genomföra nationaliseringen av Irans olja. Detta knöt säcken för försämrade relationer mellan England och Iran. England vände sig till USA för hjälp men fick inget större engagemang. England införde bojkott mot Iran då ingen fick köpa olja av dom, vilket ledde till ekonomisk instabilitet inom landet.

Det tog bara två år, med England som fiende och en bojkott mot deras mest värdefulla export, för England att få hjälp från USA. I med att Iran var nu i ett kritiskt läge utan allierade förutom Israel fanns det en risk att Iran nu vänder sig till sin gamla fiende Sovjet Unionen – detta framförde Winston Churchill flitigt till USAs president och med omedelbar verkan planerades en kupp att avsätta Mosaddegh. Med hjälp av CIA, M16 och Shah’n som England installerat sen tidigare vände man folket mot Mosaddegh och återgav fullmakt till Shah. Mosaddegh dog veckor senare i fångenskap. USAs inblandning i de politiska svängarna i Iran ledde till att folket utvecklade en stark misstro till Shah, och 1979 kom locket av. En kulturell revolution, som flesta av oss känner till, bröt ut under Khomeinis ledarskap. Trots Shah’s godtyckliga lagarbeten, som kvinnorösträtt, bidrog sådana ”västländska” aktioner till att folket fick en delad uppfattning att han endast var en förmedlade för USA och Englands intressen. Islam blev plattformen för revolutionen men skälet är självklar: Iran ville fortfarande inte dela 50% av oljan med England.

Så detta leder oss ungefärligt till nutid. Iran har sen revolutionen varit en teokrati, först led av Khomeini sedan av Khamenei. Vid Teokratins installation uttalades hot mot Israel, rätt spontant, att landet borde sopas undan från jordens skorpa. Man fortsatte dock att vidbehålla vapenhandel mellan de två länderna när Iran var i krig med Iraq, Israel hade då hoppats att detta skulle bli medlet till fortsatt partnerskap med Iran, men efter 1982 avslutades byteshandeln och Iran gick vidare till att finansiera olika terrorist grupper i Israel.

För att förstå varför Iran har tagit en så stark ställning mot Israel måste man nästan skalpera de många ledare i Iran och rota runt i skallen på dom i hopp om att få ett klart svar. Visserligen är stora delar av Arabländerna, i samband med Palestina men även religiösa skäl, fiender till Israel och kanske är det så att Iran har helt enkelt tagit Arabvärldens ställning. Iran är inte en smula av den urgamla civilisationen den en gång var, bara för några decennier sen, utan en teokrati som vill ha Mellanöstern för sig själv. Iran har helt enkelt storskaliga ambitioner, verkar det som, att Iran ska vara den som enar Islam och arabvärlden under sina vingar. Då skulle västvärlden ha något att vara orolig för?

I frågan om Israel och Iran konflikten, är det inte svårt att förstå varför Israel är så desperata till agerande mot Irans utveckling av kärnkraft. Att först uttala sig ”Israel skall förintas” och sedan utveckla kärnkraft är helt enkelt som om jag skulle hota ditt liv och sedan får du vetskapen att jag är på väg till en vapenaffär. Problemet är väl att det finns ingen intresse till dialog, och detta har både Iran och Israel en lång historia av bakom sig, då assassination och hot ofta kommer före diplomatiska processer.

 

Av Alexander Eriksson

en.wikipedia.org/wiki/Iranian_Constitutional_Revolution
http://en.wikipedia.org/wiki/Operation_Ajax
http://en.wikipedia.org/wiki/Anglo_Iranian_Oil_Company
http://en.wikipedia.org/wiki/Background_and_causes_of_the_Iranian_Revolution
http://en.wikipedia.org/wiki/White_Revolution
http://en.wikipedia.org/wiki/Ruhollah_Khomeini
http://en.wikipedia.org/wiki/Islamic_Revolution
http://en.wikipedia.org/wiki/Folke_Bernadotte
http://iranprimer.usip.org/resource/iran-and-israel

Annonser

ISRAEL OCH MELLANÖSTERN

Israel och Mellanöstern.

Som en klar förvarning är jag definitivt extremt partisk i det här fallet. Jag försöker alltid hålla ögonen öppna och mina sinnen redo för att motbevisas. Det är sanningen jag söker och respekterar, även om jag inte gillar den, även om den går emot vad jag har trott eller påstått. Även om det kan framstå som det så är inte allting fullständigt svartvitt på något sätt. Det är en komplicerad situation det handlar om och även om jag håller en hel del kritik emot Israel… så ursäktar inte ena partens felsteg att andra parten också gör fel, även om det kan vara fullt förståeligt att den svagare parten är begränsade i vad de möjligen KAN göra. Man kan förstå varför saker ser ut som de gör men ändå se fel med vad någon gör.

Vi har alla många åsikter om saker och ting, vi baserar dem på informationen vi utvinner från våran vardag. Oavsett vad den består av. Troligen har de flesta en förenklad åsikt över konflikten i mellanöstern som rådigt i åtskilliga år. Krig är dåligt, religion är ondska och onödigt, det är den ena parten eller den andra partens fullständiga fel. Media snappar upp delar av konflikten, vinklar gärna och använder diverse händelser för att livnära sina egna agendor. Såklart, det är primärt partier som har denna mentalitet men svensk media är allt annat utom oskyldiga, hur de snappar upp varje terrordåd och gladeligen målar upp en bild som saknar verklighetsförankring. De lever mer än gärna på rädslan för någonting som folket förstår så lite utav. Men ännu mer groteskt är hur Sverige Demokraterna sitter och vrider, vänder och vinklar på vartenda lilla sandkorn de finner, om man följer deras resonemang är allting bevis för att de har rätt. Även när de har fel. Jag tänkte inte gå in på detalj om hur väldigt fel SD har om Islam, men det är svårt att inte nämna någonting som ligger oss närmre när det jag talar om används som bränsle för att fördumma, förenkla och rakt av lura svenska folket.

Det ser likadant ut på andra sidan spektrumet. Mer extrema alternativ slänger ur sig absurda konspirationsteorier och groteska anklagelser som saknar verklighetsförankring. Vissa så kallade lärda både inom väst och mellanöstern har snöat in sig på ett förkastligt hat. Att judar skulle styra bankväsendet och agera som någon sorts enhetligt centralstyrd ondskefull makt ute efter att ta över världen. Dessa är däremot mer väl besvarade än vad gäller den motsvarande konspirationen att muslimer försöker islamisera hela västvärlden, förtrycker kvinnor hämningslöst och vill komplett utrota allt som inte är Islam om så genom självmordsbombning.

Verkligheten är markant annorlunda från båda dessa snedvridningar. Judar har historiskt sett varit otroligt förföljda, vilken grupp som helst skulle hålla ihop under deras förutsättningar så gott de kan och ändå är de extremt splittrade. Inte för att det hindrar vrickade fördomar från att gro. Vad gäller Islam så ser jag det som oerhört overkligt att stereotypen skulle ha någon ordentlig basis. En kultur och religion som varit så oerhört dominerande som skulle vara så totalt böjt till att förinta allt annat skulle antingen ha gjort det redan eller krossats av andra som svar på deras påstådda aggressivitet. Den intolerans man placerar på hela Islam är absurd och är ironiskt nog bara intolerans i sig självt. Vad gäller självmordsbombning är det långt ifrån lika förekommande som man hemskt gärna vill påstå och är någonting som förekommer endast bland de yttersta extremerna, vilket på senare tid tyvärr har blivit allt mer förekommande. Ju mer befolkningen trycks ned, desto desperatare blir de vilket resulterar i fler rekryter för de extremistorganisationer massmedia gärna målar upp som majoriteter.

Den mängd motstånd mot självmordsbombning inom den muslimska världen är enormt, även om en del försöker argumentera för detta som regelrätt även enligt Islam så är det en överväldigande majoritet av lärda som ser detta som någonting fullständigt emot allt vad Islam innebär. Då självmord svartmålas till en extrem grad inom Koranen, för att inte tala om när man attackerar oskyldiga civila, något som inte tillåts ens inom konceptet av jihad. Man kan alltså fråga sig vad för egentliga belägg det finns för den moderna bilden av terrorism, hur mycket ligger egentligen grundat i religionen och hur mycket är desperat motstånd emot kulturellt och imperialistiskt inflytande? Trots allt, hur mycket känner de att det är deras egna land? Deras val blir inte respekterade av USA eller Israel, där båda bestämt vägrar acceptera HAMAS som folkrepresentanter.

Den tidigare presidenten G.W Bush kallade invasionerna av Afghanistan och Irak för korståg eller hur USA tagit tillbaka sitt stöd från UNESCO, en organisation som arbetar med humanitära frågor över hela världen, är i direkt kontakt med utsatta grupper och rakt av hjälper dem överleva. Enbart för en från 1990 där det blev bestämt att vilket FN organ som helst, som erkänner Palestina som en självständig nation, kan inte USA samarbeta med dem. 107 nationer röstade för detta inuti UNESCO och enbart 14 röstade emot. USA står för 22% av UNESCOs totala budget, de grava konsekvenserna detta kommer ha påverkar hela världen negativt, även USA. Där UNESCO hade program för att utbilda afghansk och irakisk polis, där båda lider av bristande läs- och skrivkunnighet. Israels ilska över denna händelse var enorm och hotet om att dra tillbaka samarbete med UNESCO uttalades skarpt. Inte nog med det så påstod Israels utrikes minister att detta endast försvårar möjligheterna till en varande fred.
För att sedan gå in djupare på problematiken bakom en stark anti-Islam och anti-arab mentalitet som åtnjuter stark uppbackning ifrån både israeliska regeringen och andra organisationer. Vad för sorts fred kan man förvänta sig? Låt mig ta en lång rad exempel som dokumenterats av flertalet nyhetsorganisationer genom åren där i princip alla dessa händelser än idag är aktuella och pågår.

När man får höra att semiter är antisemiter för att de kritiserar en nations agerande… när ett aktivist-fartyg bordas på internationellt vatten för att de hade köksredskap och vad som såg ut att vara slagträn… när det finns webbsidor och organisationer som är blankt dedikerade till att översätta påståenden, videoklipp m.m. ur kontext och i det smutsigaste ljus de kan finna… när tiotusentals förflyttas av etniska och religiösa skäl… när minoriteter av extrema åsikter antas representera alla även om de inte ens är i regionen… när demokratiska val fördöms för att vinnaren inte har stödet av västvärlden… när Sverige tar del av ockupationer och samarbetar med imperialistiska mål… när israeliska soldater modifierar sin ammunition som är menad till att stoppa men inte döda, för att göra dem dödliga… när diktaturer i området, stödda av västvärlden, faller ihop och man ser den skamliga hycklerin skina starkt när väst sedan klagar markant på liknande diktaturer när de inte samarbetar med väst. Vad för sorts fred kan man verkligen hoppas på? Man tappar förtroendet för det samhälle vi lever i, det hjälper inte sedan att HAMAS arbetat aktivt vid åtminstone ett tillfälle under juni 2008 som sträckte sig över ett antal månader att hindra även andra grupperingar från att anfalla Israel. De behandlas ändå som om allt de eftersöker är en önskan att ”kasta Israel i havet”. Försöket att hindra andra grupperingar från aggressiva handlingar avslutades logiskt nog efter att Israel återgick till militära handlingar med skälet att HAMAS hade planerat en kidnappning som skulle genomföras med hjälp utav en tunnel.

Med regeringsstyrda program som har utgångspunkten att försöka hindra judiska flickor från att involvera sig med kriminella och/eller minoriteter, d.v.s araber. För det mesta har judiska organisationer av religiös natur inga problem med giftermål utanför den judiska tron, men när man kommer närmre Israel går toleransen ned något så extremt. Beräkningarna för hur mycket pengar som går till dessa program varierar men sträcker sig över tiotusentals dollar. Anledningen som man får är en bisarr skildring av att unga arabiska män jagar till sig judiska flickor, tar med dem hem till sin by och sedan stänger in dem. Att detta kan ha någon grund i verkligheten tvivlar jag inte på men att indoktrinera så många judiska flickor som möjligt att undvika arabiska pojkvänner blankt på grund utav religiösa och etniska skäl är fullständigt absurt.

Det finns en överhängande risk att all kritik man framför bortförklaras som antisemitism eller att man dumförklaras utan egentliga motargument. Det är inte ovanligt att man drar upp sinnessjuka konspirationsteorier i ett försök att förstöra legitimiteten bakom kritiken. Att ställa genuina, verkliga problem på samma nivå som absurda anklagelser att judarna försöker ta över världen är en väl prövad och sorglig teknik. Ofta använd, både på grund av okunskap och helt enkelt en egoistisk vilja att inte ta itu med verkligheten, då det inte skulle gynna en själv eller ens egna agenda. Såklart, även judar själva har bemöts med exakt samma metod i flera fall. I ärlighetens namn måste man nämna att viss kritik även från insidan av regeringen har tillåtits utan märkbara konsekvenser, men det har ändå förekommit att rabbiner kallats antisemiter för att de kritiserat Israel. Vad för chans har då jag att inte avfärdas med sådan arrogans? Det spelar ingen som helst roll för sionister att jag har judiska vänner och att jag har inga som helst problem med Judaism. Problemet är att jag inte accepterar en rasistisk och imperialistisk manifestation av groteskt omänskliga proportioner.

Det har även framkommit att Israel använder sig utav anställda ”Internetkrigare”, människor vars uppgift är att surfa runt populära diskussionsforum och andra sidor i syftet av att vinkla kritik bort från Israel och försöka rättfärdiga Israels handlingar oavsett vad de är. Att desorientera andra, desinformera och propagera så flitigt som möjligt med argumentet att konflikten med Palestina också innefattar internet. En intressant handbok på 116 sidor för hur de skall gå till väga läckte ut år 2009. Den innehåller en detaljerad beskrivning på hur man ska agera inom diskussioner, vad för argument som fungerar och vad som inte fungerar samt en smärre begränsad retorik om varför med ett slutgiltigt ändamål att vända opinionen till Israels fördel. Den mängd pengar som går till detta ändamål räknas vara omkring 150 000$. Detta fenomen förekommer också i t.ex. Iran och Kina.

Vidare vill jag nämna åtminstone en viss källa till mycket av den propaganda, för jag klarar inte av att kalla det annat än så. Memri-TV. En nyhetsorganisation som påstår sig vilja bygga en bro mellan språkbarriären som finns mellan väst och mellanöstern. Grundad av före detta överste inom Israels militära underrättelsetjänst, Yigal Carmon, tillsammans med Meyrav Wurmser, en israel-född amerikansk statsvetare. Memri-TV är Israels motsvarighet till Fox News.
MEMRI-TV tar bottenskrapet och låtsas som om det är representativt för 1.6 miljarder människor. De citerar extremer bland extremer och påstår att detta är mentaliteten av den muslimska världen. De har fått mängder av kritik som bland annat involverar anklagelser att de tar saker ur kontext, översätter felaktigt och på ett snedvridet vis där de placerar emfas för att vinkla innebörden. De tar verkligen det värsta från vissa arabiska mediaorgan och samtidigt ignorerar de mer toleranta inslag som är majoriteten. Det handlar inte om att få fram sanningen och att visa människor verkligheten. Det handlar inte om att utbilda och lära. Det handlar om att trycka fram en besynnerlig agenda som placerar Israel ovanför allt och alla, drar fram det negativa med oppositionen och avfärdar kritik utan minsta lilla samvetskval. För att citera Juan Cole, professor av Modern historia av Mellanöstern på University of Michigan, så påstår Juan att MEMRI har en tendens att ”klyftigt handplocka den enorma Arabiska pressen, som tjänstgör 300 miljoner människor, efter de mest extrema och tvivelaktiga artiklarna och ledare… vid fler än ett tillfälle har jag sett, till exempel, en intolerant arabisk artikel översatt av MEMRI och sedan när jag går till källan på webben, fann att den var på samma debattartikel-sida som andra mer måttliga artiklar som argumenterar för tolerans. Dessa var inte översatta.”

Men denna bisarra manifestation finns även närmre oss i formen av ett annat företag…
G4S, multinationellt brittiskt företag som haft hand om säkerheten i riksdagshuset sedan ett tag tillbaka och nu söker sig till att ta över kontrollverksamheten för Västtrafik i Västra Götaland. Detta företag har annars sina besudlade händer i mellanöstern där de förser Israel med personal, säkerhetsutrustning och sköter även de etniskt baserade ”checkpoint”sen som apartheidstaten upprätthåller. Ett sådant rakt av stödjande av en omänsklig och fascistisk sionistagenda har uppenbarligen bara gynnat dessa kapitalister. Nettovinsten för företaget, 2010, var hela 2.16 miljarder kronor.

För de som tvivlar på att religiösa kan leva i samverkan vill jag hänvisa gladeligen till Al-Andalus. En nation som fanns tidigare baserad i delar av Spanien och Frankrike där judar, kristna, muslimer m.m. levde i fred. Styrda av toleranta muslimer, deras läs- och skrivkunnighet var högre än många delar av västvärlden vid den tiden och det var till och med där som åtskilliga respekterar filosofer levde och etablerade sina tankesätt. Även flertalet judiska sådana, något som berikat judiska kulturen och filosofin extremt.

Den intolerans man använder till att bemöta muslimer ger näring till fundamentalister, de får fler rekryter och deras handlingar rättfärdigas som självförsvar av deras folk och deras tro. Därefter får högervriden imperialistiskt-vinklad massmedia de ”stories” de helst vill fokusera på, belägg för de stereotyper som de gärna vill måla upp. Det blir bara en spiral av missförstånd, hat och förtryck, där de enda som tjänar något är absoluta toppen, politiska, sociala och militära eliten. Jag tvivlar ärligt talat på om Israel vill ha en riktig fred, mer än för att använda det som PR.